Taxering, Marknadsvärde och en Buffel.

Mitt i planeringen inför en helg i stugan kan jag inte riktigt koncentrera mig. Det beror inte på att jag precis hittade den sedvanliga hustaxeringen i brevhögen. Det beror inte heller på att vi ska ta upp båten i helgen och med det tas ytterligare ett kliv in i vinterns tunga mörker och kyla. Det beror inte ens på att jag misstänker att jag glömde en flaska öl på kylning i den nya frysen. Nej, jag känner att det beror på att jag känner lite olust och besvikelse torna upp i mitt sinne inför att kanske springa på en av våra präktiga bufflar på ön.

Jag känner mig tvingad att öppna taxeringsformuläret och leta efter kryssrutan där man kan få poäng för vilka grannar man har runt sig. Tyvärr kan jag inte hitta denna kryssruta men bestämmer mig för att kontakta närmaste kända Riksdagsledamot för att påbörja motionsskrivandet.

Tänker dock till för ett ögonblick över en kopp nymald java och inser att idé om kryssrutan inte är riktigt pragmatisk men inte heller helt fel då det faktiskt finns en majoritet riktigt trevliga grannar i vår närhet. Det skulle ju faktiskt vara ett riktigt bra läge att samla poäng. Hur mycket skulle vi få ihop? Tar ytterligare ett par sippar rättvisemärkt java och konstaterar att det är höga poäng men varför stanna vid att inte få full pott? Bestämmer mig för att ta en lekpaus med Oliver och låta mina tankar få annat och friare fokus.

Tillbaka efter många gurglande leenden har jag ännu en strålande idé. Varför inte relatera marknadsvärdet till hur bra grannsämjan är? Detta bör prövas och kanske mätas likt husets energivärde. Men vänta lite, hänger inte detta samman? Är energi + grannsämja = vänlighet och värme = ökat marknadsvärde? Känner mig tvingad att avbryta tänkandet ett tag för att se över stugprovianten.

Taxering? Marknadsvärde? Grannsämja? Energi? Buffel? Prinsessor (ja det finns underbara sådana på vår ö, fråga herr Jarlbäck)? Underbara grannar? Robinsson? Samfällighetsförening? Fyrhjulingar? Gemensamhetsanläggningar? Sköna sommardagar? Bistra höstar? Glittrande vintersnö? Derek? Kanalgrävare? Rävar? Båtar? Vattenskotrar? Grilldoft? Sjönöd? Gös? Sauna? Bygglov? Elbilar? Skottkärror?

Oj, det riktigt snurrade till i skallen. Jag tvingas sätta mig ner för att åter samla tankarna runt min olust. Vad kan vara lösningen på allt detta? Hur kan jag förebygga min egen topplockssprängning vid en eventuell buffelkonfrontation? Hur kan vi alla undvika att hamna i en situation som liknar ”Robinsson Mälaren”? Jag tror att det finns ett grundrecept och att det kan hjälpa oss alla väldigt långt:

Visa respekt inför varandra och ta upp saker med den som kan göra något åt det!

Med detta lilla basrecept är jag helt övertygad om att allas marknadsvärde kommer att flerfaldigas och att vi alla kan umgås med respekt för varandra på vår underbara lilla ö i Mälaren.

Olusten har lättat, ser återigen fram emot att komma ut till ”Gosholmen” :-)